måndag 22 maj 2017

En fiskehistoria från 2012

Vilken skicklig bror jag har. Fick detta som mail...

Hej.

I helgen var vi till Lögdeälven och provade fiskelyckan.
Det gick trögt för det var nästan inget vatten i älven.
Fick några små öringar som inte höll måttet och de släpptes tillbaks.
Några gäddor vill dock vara med och leka och fick komma upp ur vattnet.
Mot sluten av helgen när allting började kännas hopplöst så utspelades följande:
Bakom mig där jag står och fiskar hör jag att det plaskar, ser då en fena i det grunda vattnet.
Måste kolla vad det är. Ser då en grann öring 2 meter från mig. Tänkte först att jag skulle försöka med
draget framför den men sen blev bara skrämd. Tänkte att jag måste försöka få upp fisken till varje pris.
Jag slängde iväg spöt och försökte jaga upp fisken på land! Ingen håv hade jag heller.
I alla fall så efter några minuters springande/krypande/sparkande och brottning, (fristil) satt jag på
en sandbank med öringen i ett fast grepp mellan knäna och fick tag på en sten som avslutade kampen.
Inte direkt sportfiske men öringen 59 cm vägde 2,4 kg och gjorde sig bra på grillen och nu har vi mat för flera måltider.
Efter det kunde jag inte fortsätta fiska utan gick skrattande tillbaks till husbilen med hyfsat tung ryggsäck.



söndag 21 maj 2017

Gnäll, gnäll och åter gnäll

En del statusar ids man inte ens läsa på fb för man vet redan innan att det bara är något gnäll.
Fattar inte att somliga kan få till allt så negativt. T ex  har det varit ett himla gnäll om det kalla vädret, och att det inte går att göra någonting där ute när det är så kallt. Men det har varit lika för alla.

Jaha...och nu när vädret är varmare och man kan vara ute utan att frysa, se då är det så tungt och jobbigt med  alla rabatter som ska ställas i ordning, man orkar ingenting.
Det är väl bara man själv som anlagt  de där rabatterna, eller...
Och man behöver inte göra allt på en dag, man får ta det lite pö om pö.

Alla kan väl vara krassliga ibland. Men en del är det väldigt synd om, verkar det som. Att hela tiden gnälla om små förkylningar, hosta, trötthet  och dålig mage...det behöver man inte. Jag har även mina krämpor ibland, men så länge jag hålls på fötterna nämner jag ingenting om dem.
Det finns alltid de som har det värre. Och det finns många med svåra sjukdomar som gärna skulle byta den mot en fjuttig förkylning.

Sedan är det bara en tidsfråga när det blir för varmt. Det går inte att sova, man orkar inte jobba, myggorna är besvärliga...listan kan göras lång.
Det är inte lätt när det är svårt.




Göken

När pappa levde så var det väldigt viktigt för honom att få höra göken på våren. Det var liksom ingen riktig vår annars. När han och mamma kom hit till sin sommarstuga i maj brukade han alltid fråga om jag hört göken ännu. Ibland hade jag och ibland inte. Så det blev liksom att pappa och göken hörde ihop på något vis.
Den morgonen pappa dog så hörde jag göken vid 8.30-tiden. Den exakta tiden vet jag inte eftersom jag stod ute på gården utan klocka och väntade på en skjuts.  När pappren från sjukhuset sedan kom var dödsögonblicket 8.30.  En hälsning från pappa kändes det som det  var det där med göken.
Sedan när mamma kom hit till midsommaren samma år som pappa dött så välkomnade göken henne genast hon steg ur bilen . Och han lär ska ha hållit på ett bra tag.
Nu i kväll var jag ute och cyklade och for en sväng via föräldrarnas sommarstuga. Jag steg in genom grinden och sa att jag vill höra om han (pappa) är där ...jodå, det var han. Jag hann bara gå fem-sex steg så hördes göken. En magisk känsla.
De flesta menar att det bara har "råkat sig" att vi hört göken, men det tror inte jag.  Pappa vet att vi förknippar honom med göken därför ger han sig till känna på det sättet.
Var och en med sin tro.

lördag 20 maj 2017

26 grader

Rekord hittills i år i uterummet...26 grader. Det är så trevligt att sitta där när det annars blåser ute.
Har gjort det nu ett tag, men ska börja med lite påtande i trädgården. Ska så lite frön och sätta några potatisar tänkte jag.
Lite räfsande har jag kvar så det får jag väl också ta mig an.

onsdag 17 maj 2017

17 maj 2008...

...skrev jag mitt första blogginlägg på bloggen.fi. Det har blivit några inlägg sedan dess. Vet inte exakt hur många inlägg jag hade där men något över tusen var det nog. På den här bloggen har jag publicerat  937 inlägg + 146 inlägg som bara blev till utkast. Dem har jag kastat ut nu :)
Visst skulle det vara intressant att läsa de där inläggen jag ångrade och valde att inte publicera?

Då när jag började var allt lite ovant och svårt. Jag satt ofta och klurade ut hur saker och ting fungerade. Minns att det tog ett bra tag innan jag visste hur man publicerade en bild.
Först skulle de förminskas till en viss storlek, och bara det var en hel vetenskap innan jag klurat ut det. Den första bilden jag la upp på bloggen var på min svanslösa katt Wilma. Och då gav jag nog mig själv en klapp på axeln när jag äntligen lyckats. Jag hade tidigare varit lite avundsjuk på de andra bloggarna som lagt upp bild på bild.

Hur den första presentationen av mig själv löd minns jag inte riktigt. Men en sak minns jag tydligt...jag skrev att jag skulle bli mormor. Det var stort att bli mormor för första gången. Sedan dess har jag blivit mormor fem gånger till, och det är lika stort varje gång. Nu ser jag fram emot att bli mormor för sjunde gången i september.

Internet strul

Jag har haft det lite struligt med mitt internet i några dagar nu. Det bryter hela tiden, typ varannan minut. Det är väldigt störande när man t ex håller  på att skriva en status på fb eller mitt i att betala en räkning så är man plötsligt inte ansluten. Nästan så man börjar fundera att det är någon som drar ur "kontakten" :)
Ska bli intressant att se om det här inlägget kommer sig dit det ska.

I dag regnar det, och det behövs verkligen. Lite värme på detta så kommer det att grönska.

Just så...så dyker det här upp ... "Ett fel uppstod när du försökte spara eller publicera ditt inlägg. Försök igen."
Trodde att jag skulle hinna skriva ett kort inlägg till slut, men icke.

söndag 14 maj 2017

Förr i tiden

I dag firar Finland morsdag. Min mor firar jag den sista helgen i maj, när Sverige har sin morsdag.
Så har vi gjort sedan -70 talet eftersom min mamma för det första  är svensk medborgare och för det andra brukar hon ha kommit hit till sitt sommarhus vid den tiden.
När barnen var mindre brukade vi fara ut i naturen på picknick på morsdagen. Det var något som vi alla tyckte mycket om.



                                                                                          
Morsdag 1985

lördag 13 maj 2017

Ändrade planer

Jag brukar alltid plantera på gravarna till morsdag. Men i år när det varit så kallt och snöat och haft sig så bestämde jag att jag skjuter upp planterandet ett tag.
Men...så förvånad man blir när det på en gång slutade blåsa den kalla nordanvinden och termometern visar +12 grader. Vad gör man då i all förvirring?
Jo, jag  for iväg och handlade blommor i alla fall och nu har jag planterat på de fyra gravarna som jag sköter om. Ett ljus tände jag för pappa också, det är i dag 21 år sedan han dog.

onsdag 10 maj 2017

On/off väder

Vädret är ju som det är, bäst som solen skiner så vräker det ner snö eller hagel. Så jag har ett fasligt sjå i dag. När solen skiner och det ser fint ut är jag ute och räfsar. När det vräker ner snö så jag knappt ser skräpet på marken går jag in en stund tills det lugnat sig. Och så ut igen. Sådär har jag hållit på nu hela  eftermiddagen. Nu skiner solen så jag sticker ut igen.
Får hoppas det orkar vara snöuppehåll en timme åtminstone. Jag ska in då och äta lite innan jag far på kvällsjobb.


                                                                             
Min hjälpreda fyller 10 år i dag