fredag 11 januari 2019

Ojdå!

 Jag har en blogg också, det hade jag nästan glömt...tror ni. Men det har jag inte. Ska jag vara riktigt ärlig känns det inte roligt med bloggen längre. Och man ska inte skriva bara för att...
Har väntat och väntat att någon riktig inspiration skall infinna sig, men det verkar avlägset.
Så jag bidar min tid. Om man bloggat i snart 11 år så känns det lite uttjatat.
Kanske vi hörs, eller så inte.
Den som lever får se.


                                                                                   


                                                                   

lördag 15 december 2018

Mitt förhållande till ryggsäck

Ryggsäckar har funnits länge, ibland har det varit inne med ryggsäck och ibland ute.
De har varit, enligt mig, för de som går i skolan eller de hurtiga sportiga friluftsmänniskorna.
När jag gick i skolan så var det inte inne med ryggsäck. Och så där sportig har jag aldrig känt mig så jag tyckt att en ryggsäck passar på mig.
Men genom åren har jag sett hur behändigt det ser ut när de packar ner sina prylar i ryggsäcken och svingar den på ryggen så där ledigt och vant.
Att skaffa en egen växte sakta fram. Så en dag i våras när jag var i stan och gick och vandrade i en affär föll min blick på några billiga ryggsäckar. Nu eller aldrig tänkte jag, kan ju satsa på en billig först så kan jag testa om det är något för mig det där svingandet. Det jag handlade den gången packade jag i ryggsäcken och det var så behändigt att inte behöva hålla reda på flera olika kassar när jag skulle med bussen hem.
Så hädanefter när jag far till stan får handväskan stanna hemma och ryggsäcken följa med.
Och när jag far till mataffären är det ryggsäcken som jag tar som väska, det ryms faktiskt mycket i den. Bekvämare än att bära kassar är det också. Jag är ingen storhandlare, tror inte riktigt på det. Jag handlar det jag behöver för dagen. Minsta svinnet får man då.
 Till biblioteket passar den perfekt med alla barnböckerna. Och t ex nu i dag när jag skulle fara på promenad svingade jag den på ryggen. Promenerade 6 km och svängde in via affären på hemvägen.
Då blev det både nytta och nöje på samma resa s a s.

Att det tog så länge innan jag kom underfund med nyttan, men bättre sent än aldrig.
Och inga problem med att få krängd den av mig som jag en gång trodde 😄

onsdag 28 november 2018

Varligt julpyntande

Inte klokt vad tiden rusar, 1:a advent på söndag. Även om man inte riktigt hänger med i svängarna så märker man på sociala medier att det är "något på gång". Det är julpynt av alla de slag. Som vanligt tar jag det lite försiktigt och inte rusar från noll till hundra. Förra veckan satte jag upp en ljusslinga ovanför garagedörren (bara för att det är så mörkt där). I dag har jag bakat pepparkakor med dagbarnen och tillverkat en dörrkrans. Blev inte nöjd med den, men den får duga.
I morgon tänkte jag tvätta köksfönstren när dagbarnen sover middagsvilan, så kan jag stryka och hänga upp julgardinerna när jag varit på mitt kvällsjobb, trappstädningen.
Tujan som brukar få agera julgran ska få sin färgade ljusslinga i morgon när vi är ute på förmiddagen, men tänder den gör jag först på fredag kväll.
Ljusstakarna och ev stjärnor jag in från förrådet kanske på fredag förmiddag, de tänds också på fredag kväll.
Sedan vet jag inte om jag gör så mycket mera. Julmattan som jag brukar ha i köket ska också få komma in i något skede när jag känner att det är läge.
Jag är ingen tomtevän direkt, så det blir sparsamt med sådana. Några får komma fram som har en viss betydelse för mig.
Om vardagsrummet ska få några gardiner i vinter det återstår att se. Tycker att det gått så bra utan hittills, och jag har trivts med det. Och  när jag ställer fram de blåa stjärnorna där så fyller de upp fönstren bra.


                                                                                 
28.11. 2014

tisdag 20 november 2018

Varför ligga vaken när man ska sova?

Jag behöver mina åtta timmars sömn för att fungera som människa. För att få dem måste jag vara i säng före kl 22. Det var jag i går kväll men ännu kl 23.30 låg jag vaken och funderade på allt möjligt som jag egentligen borde strunta i. Kan inte säga att jag har sömnproblem, men ibland blir det bara så här. Oftast somnar jag innan jag har båda fötterna i sängen.
I något skede där somnade jag i alla fall men vaknade med jämna mellanrum. Orsaken tror jag var att jag hade flunsakänningar med irritation i halsen. Kraxade och hade mig.
Vaknade just när klockan slog ett halvslag, låg då och funderade och kände efter vad klockan kunde tänkas vara. Som min kropp kändes borde den vara 4.30.
Jodå...efter en halvtimmes väntande slog klockan 5 slag. En timme kvar att sova...skynda, skynda.
Och jag hann faktiskt somna om och drömma el låååång dröm. Men hade nog lust att slänga väckarklockan i väggen när den  ljöd sina irriterande piip piip piip,  då sov jag som en liten gris.
Så när jag steg upp tänkte jag att bara kvällen kommer ska jag  lägga mig tidigt och ta igen den förlorade sömnen. Och nu börjar det närma sig...
Som vanligt stannar influensan med känningar, men i natt krigades det rejält.

                                                                                         
20 november i fjol gjorde jag en snölykta

tisdag 13 november 2018

Så var det , ja...

För hundrafemtio gången har jag konstaterat att man ska spara allt. En vacker dag kommer det till pass. Tydligen hade jag fått någon form av hjärnsläpp i somras när jag städade ur mina vitrinskåp.
 Jag slängde en massa gamla udda glas som jag då inte trodde att jag någonsin skulle få användning för.
Och så kommer den dagen (som var i går) när jag funderar på att göra ljus av den stora mängd ljusstumpar jag sparat. Till det behövs....glas av olika former och storlekar.
Och varifrån tar jag de glasen då?
Eftersom jag slängt de jag hade är jag tvungen att köpa.
Det går förstås att använda barnmatsburkar, men snyggare hade det blivit med glas.

söndag 28 oktober 2018

Sommartid - Normaltid/Vintertid

Jag har inte riktigt förstått varför det måste vara ett sådant himla tjafsande och hallå när klockan ska endera ställas fram eller tillbaka. Det finns personer som verkar lida alla helvetes kval när klockan ändras. En timme hit eller dit ska väl inte ha någon stor skillnad annat än på ljuset.

För min del tycker jag inte det behöver vara någon sommar och vintertid. Den ljusa årstiden kommer ändå naturligt när den kommer i mars-april. Att det sedan blir naturligt mörkt  i oktober, det är också naturligt.
Jag har mera nytta av normaltiden, eftersom solen går upp tidigare när vi ska ut på morgon och förmiddag. Som det är när vi har sommartid så blir det passligt soligt och varmt tills vi måste gå in och laga mat, och det har vi ingen nytta av. Att det sedan blir fortare mörkt på  kvällen  vid normaltid är bara skönt, då kommer man till ro bättre.

Så där i själva övergången så berör det mig inte ett dugg. Jag ställer inte klockorna förrän på morgonen när jag stigit upp. Och så konstaterar jag bara "Oj, är klockan redan så mycket/lite".
Så var det inte mer med den saken...

Och den där frågan som man sett i tidningar och på nätet :"Vad ska du göra med den där extra timmen?"
Vadå, göra? Det låter som man skulle ha flera dagar extra. Man hinner knappt tänka ut något så har den timmen gått.

torsdag 25 oktober 2018

Ett minne dök upp

Ibland poppar det upp minnen som man inte visste fanns i hjärnkontoret.
Åren 1973-74 jobbade jag som barnflicka i Umeå hos en familj med en 3-årig pojke. De bodde i ett parhus.
I den andra delen av parhuset jobbade en tjej vid namn Carola  som barnflicka hos den familj som bodde där.
Vi lärde känna varandra väldigt bra eftersom vi var ute tillsammans med barnen varje dag på gårdsplanen.
Och så föll det sig inte bättre att just denna Carola hyrde en liten och mysig lägenhet på ett rum och kokvrå under takåsarna  på samma gata som jag bodde. Hon var hemma från Västerbottens inland (minns inte närmare varifrån) och hade flyttat hemifrån för att pröva vingarna.
Vi tyckte båda om att sticka så vi träffades ofta hos henne på kvällarna och stickade och lyssnade på musik. Det var just i kväll när jag snubblade över Larry Finnegan  på You Tube som det klickade till och jag mindes min vän Carola. Hon hade en LP skiva med honom som snurrade ofta där på stickkvällarna.

https://www.youtube.com/watch?v=dUOy4tYA_EI
                                         

onsdag 24 oktober 2018

Det får räcka nu...med löv och skrik

I dag har jag räfsat löv för sista gången, och jag menar faktiskt sista. Jag kommer inte att hålla i en räfsa igen förrän till våren. Visst finns det löv kvar, men nu får maskarna ta resten. Är så otroligt less på allt vad lövräfsande heter så det är inte klokt. Jag fick ihop fem packade skottkärror i dag, så med de tidigare så har de blivit 25 skottkärror allt som allt. Det är mycket löv det, oj oj.

Redan onsdag och första veckan efter semestern börjar gå mot slutet. Det är underligt det där när man är ledig så känns det som man absolut inte vill börja jobba igen. Men när man jobbat två tre dagar så har man nästan glömt att man varit ledig.
Annars har de här dagarna varit lite jobbiga. Det yngsta dagbarnet som hade börjat vänja sig vid stället och blivit lugnare, har fått något slags bakslag nu när hen  varit ledig en hel vecka.
Det enda som hjälpt är att jag suttit med hen  i famnen. Lite svårt det där när det finns tre andra barn. Det ska klädas på och av, matas, och bytas blöjor. Och så länge jag ägnar tid åt något annat barn så vrålskriker den lilla. Det är ingen vanlig gråt utan något mycket värre,  t o m kattorna blir rädda.
Jag tycker hen  borde inte kommit av sig så där på en vecka, men är man liten och mamis så är en vecka alldeles tillräckligt  länge.
Lite tar det nog på nerverna måste jag erkänna.

Ett foto från oktober i fjol. Har inte tagit fram reflexvästen ännu, bara hängt på mig en reflex när jag gått på promenad. Men det är nog dags nu...kanske pannlampan också 😃

                                                                                     


torsdag 18 oktober 2018

Torsdag

Nu kan jag konstatera att man inte ser att jobba mera ute när klockan är 19. På ett sätt känns det skönt att man har orsak att ge sig, och gå in. Jag har klippt ner vissnade växter i dag. Egentligen ska man väl inte göra det förrän till våren, men om det dröjer innan snön kommer eller om det inte kommer någon alls så är det så otroligt fult med en massa bruna pinnar i blombänkarna. Växterna mår bättre om de inte klipps ner, sägs det. Jag vet inte, tycker inte mina ser ut att må så dåligt. Och om de mår dåligt så är det nog av andra orsaker.
Inga löv har jag krattat i dag, tyckte jag behövde en paus. Vid det här laget har jag fått ihop 15 packade skottkärror med löv, och det finns mera. De löv som ligger här uppe kring huset tror jag att gräsklipparen får ta itu med, men de nere i slänten är jag nog tvungen att räfsa bort.
I går bar jag in pelargoniorna från uterummet  i garaget. Det kändes inte riktigt okej för de blommar så fint ännu, men tror nog att de behöver komma till vintervilan för att ev orka nästa säsong.
Visst har jag kul på min semester?
Alltså på riktigt tycker jag det. Jag  trivs bäst hemma och att få dona på i min egen takt och göra det jag känner för stunden eller så låter jag bli. Tror nästan att tjuren Ferdinand och jag är släkt, även om jag inte har någon korkek. Jag har andra träd i stället.

Här en bild från oktober 2015, ingen brist på löv då heller ;)