Huset är tomt på både barnbarn och dagbarn. Det är en underlig känsla när barnbarnet farit hem efter att ha vistats här några dagar. När hemfärdsdagen är inne så tänker man att det ska bli tyst, skönt och fridfullt...men när hon väl har farit är det så himla tråkigt och ledsamt.
Men det är säkert mänskligt att känna så, inte är det väl meningen att man ska tycka om att ha småbarn runt omkring sig varje dag i 35 år, i något skede börjar det ta emot.
Det betyder inte att jag inte älskar mina barnbarn, det har bara blivit för mycket av det goda (kanske på grund av mitt jobb) Barnbarnen är och kommer alltid att vara den godaste efterrätten livet ger.
Småbarnstiden går så fort, och ett tu tre vill hon inte fara till mormor mera, så det är väl nog bäst att passa på och njuta av tiden som är just nu. Det är nästan den bästa tiden nu när hon förstår och kan följa med i ett resonemang, hon har haft väldiga utläggningar för mig här i helgen.
Dammsugaren står och väntar att vi ska ta en sväng om, efter det tror jag det blir en långpromenad.
Det är så skönt när man har asfalt under fötterna och inte behöver vara rädd för att halka... (ålderstecken :)
När man badar ska man ha "badleksaker" med sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar