Så här stor och ståtlig (bilden googlad) skulle säkert min Midsommarros sett ut om jag inte hade kommit på den idén att vilja ha en terass, för den växte precis där terassen skulle byggas.
I och med det så måste jag gräva upp den som blivit så stor att den började växa i takrännan.
Den kom ursprungligen från min farmor och farfars trädgård, så det var ett kärt minne efter dem.
Efter uppgrävningen delades den i fyra delar, jag lämnade med tre och ettan fick en del. Jag har två delar kvar (den tredje dog) som just och just lever, de har faktiskt blomknoppar, men får se om de orkar blomma.
Men hoppet är det sista som överger människan, så om de inte blommar i år så hoppas jag på kommande år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar