60 år i år

 Häromdagen när jag gick förbi f d barndomshemmet och våren både kändes och doftade. Då kom den där känslan tillbaka till mig som jag burit med mig sedan dess. Föräldrarna hade pratat ett bra tag om en eventuell flytt till Sverige. Jag ville inte alls lyssna på det, och hoppades in i det längsta att det inte skulle bli av. 
Men i april 1965 var det bestämt. Jag var så otroligt ledsen, visste inte vart jag skulle göra av mig. Vi skulle lämna vårt kära hem och våran hund som vi älskade. Och farmor som stått mig nära, vi grät tillsammans. Även om vi visste att vi skulle ses snart igen.
I juli gick flyttlasset och det som väntade var långt ifrån roligt. De första 2 - 3 åren var jobbiga med stor hemlängtan till hembyn. 
Vi kom tillbaka varje sommar när föräldrarna hade semester, ibland någon helg under året.  En sommarstuga började pappa bygga redan den andra sommaren. 




                                                                                

En lånad bild från nutid. En ägare och några hyresgäster har 
bott där de senaste 60 åren.

                                                                                       

Vindsvåningen var inte klar när vi flyttade. Det var min dröm
att få mitt rum där. Men det blev någon annan som fick det.