Skönt att påskhelgen är förbi, det blir nästan lite för mycket med så där många ensamma dagar. Trivs med ensamheten, det gör jag, men det är alls inte lika roligt på helgen som på vardagen. Då känns det som man är ensammast i världen, men det är man ju inte. Har försökt tänka så när det varit som värst, att det är många som känner likadant.
Jag fortsätter med en ledig vecka till, och när man tittar ut genom fönstret så förstår man det direkt. Det är typiskt gitta/semester/väder, det snöar nämligen, men ska väl så småningom övergå till regn. Så det blir att mysa i dag, och av väderrapporten att döma hela veckan...
Det där med att det inte finns några dåliga väder, det håller jag nog med (har både regnställ och gummistövlar)...men har jag bara chansen att låta bli att gå ut, så väntar jag nog helst tills det lugnar i.
Jag får fortsätta läsa boken jag håller på med, och har gjort sedan juli, en hel graviditet. Ingen ivrig bokläsare verkar det som, jo, ivrig är jag nog men jag är en periodare. Även om jag håller på med en bra bok och en sådan där "vill inte läsa" period infaller så får boken stå orörd i bokhyllan tills lusten kommer tillbaka.
Har även min stickning som jag kan ta i händerna, det har jag alltid som en säkerhet, om jag skulle bli sysslolös.
Och så mot kvällssidan är det kvällsjobbet som kallar, och så är det DH kväll :)
Jag kommer säkert att leta efter mera gamla foton att skanna, det var ju så himla kul. De kändes plötsligt som de är nya, och många av de människor som är med på bilderna finns inte mera, de känns plötsligt så nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar