En sen påskdikt

                                      

PÅSKLILJA

Mig älskar de alla.
När mars vindar kalla
kring öronen viner och kylan känns svår;
man stannar och spanar -
vad är det man anar?
Jo, något i luften bär löfte om vår!
Man lyssnar och vädrar,
bland påskrisens fjädrar
man fångar en skymt av min solgula kjol.
Och plötsligt det klingar
och susar av vingar,
vintern är bortglömd, precis som i fjol.
Nu barnen får bråttom -
kurage har de gott om.
Tag fram våra kulor, här är inget pjosk!
Än sen, om det snöar -
i morgon det töar.
Se, påskliljan blommar, och snart är det påsk!

Hämtad ur "I blomsterälvorna om våren"
av Cecily Mary Barker