Påtvingat sparande

I mitt jobb är det inte alls säkert att man får samma lön som föregående månad. Av olika orsaker så kan lönen vara t o m halverad, och det är ingen rolig upplevelse eller  känsla. Det hände med januari lönen. När den första chocken lagt sig så är man tvungen att börja kalkylera hur man ska få allt att gå ihop. Jag skulle säga att det är helt omöjligt att få det att gå ihop om bostadslånet och elräkningen tillsammans är högre än lönen. Och så är det andra räkningar också plus mat. De löpande räkningarna kan man inte spara på, så det enda som går att spara är med maten. Matbröd bakar jag själv, där sparar man mycket.
Jag har gjort så att jag skrivit upp vad som behöver handlas, men jag har bara fått handla det allra nödvändigaste från dag till dag. Basvaror, inget annat, frukt och grönsaker kan man glömma. Om jag handlat för mer än 10 euro/dag har jag "slösat". Jag har faktiskt fått ner matkostnaden med hälften. Under januari handlade jag i snitt för mindre än 7 euro/dag. Tummen upp för mig.
Att fundera på nöjen är helt uteslutet, det är tur att jag trivs bäst hemma. Om inte hade jag blivit tokig. Inte ens en tulpanbukett som jag längtat efter har jag ansett mig ha råd med. Kanske när februari lönen kommer, bara kanske.
Även om det inte är roligt att leva under sådana förhållanden så får jag en otrolig kick av att ändå få det att gå ihop på något sätt fastän det till först verkar helt omöjligt. Och man vänjer sig att handskas sparsamt med tillgångarna och att ibland leva under existensminimum.