Jag har bott 15 år i Umeå, från att jag var 10 år till 25 år, väldigt viktiga och känsliga år i ens liv.
Jag gick i lågstadiet 4-6, högstadiet och gymnasiet där, födde två barn, hann även jobba lite både före och mellan barnen.
Fastän jag tycker att flytten tillbaka till hemlandet var helt ok, så kan jag komma på mig med att få en sådan stark "hemlängtan" till Umeå ibland. Och det behövs så lite, t ex i kväll när TV programmet " 112 på liv och död" flög in med ambulansflyget över stan till Norrlands regionsjukhus (där jag fött mina två äldsta barn) då kändes ett sting...
Även om det här är hemhemma, så är nog Umeå också hemma för mig.
Har många roliga, tråkiga och sorgliga minnen därifrån. Umeå kommer alltid att ha ett speciellt rum i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar