I natt har jag sovit så himla gott. Det hör till ovanligheterna numera. När det händer så känner jag mig som en ny människa. Och orsaken till detta då? En av orsakerna kan ha varit att jag bytte sängkläder i går, då sover man alltid lite extra gott. Men orsaken var en annan... jag har fått sova ensam.
Jo, som ni säkert vet så är jag sambo med några kattor. Och de tycker att det är så mysigt och skönt att sova med matte. Helst ovanpå...det tycker inte matte. Om jag får avstyrt dem från att ligga på, så ligger de så nära det bara går. Då är jag milt sagt låst i positionen och det blir bara så obekvämt och varmt. Ibland känns det som jag har minst utrymme i sängen. Stäng dörren till sovrummet tänker ni då. Absolut omöjligt...det betyder att de skulle stå där utanför och krafsa på dörren och gnälla.
De får gärna sova med mig, men då kan de lägga sig t ex i fotändan av sängen inte PÅ mig.
Att det varit kattfritt i sängen i natt beror på att den mest "närgågna" Travis varit ute i natt. Och när han inte varit inne och trampat så har hans kompisar inte trampat heller. Två stycken har jag faktiskt haft med mig i natt men de har sovit så snällt i varsitt hörn i fotändan.
Men nu är jag orolig istället. Travis satt inte på bron när jag steg upp. Ännu 2,5 timme senare är han borta. Han kanske är ute och letar brudar. Han är kastrerad, men ibland funderar jag om det blev riktigt gjort.
 |
| En gammal suddig bild av sötisar som föddes här en gång. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar