Inbrott

Fick ett telefonsamtal i går vid 17-tiden av en som varit ute och rastat sin hund och gått förbi vid min mors sommarhus. Hon misstänkte att det varit objudna gäster inne i huset.
Cyklade genast dit. Där bakom en stor sten i skogen hade de lämnat en soffa och tre stolar (för att hämtas senare??, samt en kofot och en yxa, som de förmodligen haft som hjälpmedel.
Visste inte vid det laget om det var tjuvarnas egna eller brorsans.
De hade tagit sig in via det ena köksfönstret och valsat runt där inne med skitiga skor. Vid den första snabbtitten så fattades inget, och inget var förstört.
Nyckelskåpet som var fullt med nycklar stod öppet, men nycklarna var kvar. Men kofoten och yxan förvarades i ett förråd, så dit måste de ha tagit sig in med nyckel.
Jag spikade igen det uppbrutna fönstret, bar tillbaka stolarna. Låste även in yxan och kofoten, fastän jag inte var säker på om det var husets. För att vara lite på den säkra sidan.

Cyklade hem för att ringa åt brorsan, batteriet på telefonen var ju förstås slut när jag skulle ringa från stugan.
Och när jag berättat färdigt händelseförloppet för brorsan så frågade han : "Kollade du mitt fönster på baksidan?".  Åååå nej, det hade jag ingen tanke på, var bara och kollade dörrarna och deras lås, och när de var ok så var jag nöjd.
Det var bara att cykla tillbaks, innan mörkret började falla. Ville absolut inte stöta på ev inbrottstjuvar i en mörk skog.
Nå, det var som han befarade, fönstret hade brutits upp och satt bara löst i karmen, med en lätt knuff med handen föll det ut. Så det försökte jag reparera lite provisoriskt. Tänkte fara tillbaka i helgen och spika ev en bräda över.
Lämnade också på lampan som tänds vid rörelse, alltid skrämmer den väl någon.

Två timmar senare än vanligt for jag på kvällsjobbet. Hade lite svårt att koncentrera mig.

I morse hade jag tänkt ringa och anmäla till polisen, men en stund före ringde en förälder som hade läst om inbrottet på fb. Han misstänkte att hans son med kompisar hade något med saken att göra, så han bad mig vänta med anmälningen tills han hade fått fram mer information.
Vid lunchtid kom han hit och berättade att pojkarna hade erkänt, och var berädda att komma och ställa allt till rätta igen, så vi bestämde träff.
Pappan hade handlat nya järn till hänglåsen, som pojkarna fick byta ut. De fick bära tillbaka grejerna de fört till en annan plats. Frågade dem hur de fått tag på saker som fanns innanför stängda dörrar utan att bryta upp dem.
De hade hoppat in genom ett fönster i köket, tagit nycklarna ur nyckelskåpet, låst upp liderdörrarna, tagit vad de behövde, låst , och klättrat in med nycklarna tillbaka. Lite skrattretande petigt i all bedrövelsen.
De donade på där ett bra tag, pappan och jag stod lite på avstånd och iakttog.
Och när de hade gjort det som behövdes så bad de om ursäkt, och en av pojkarna föreslog att han skulle fara och klippa gräset någon gång åt min mor till sommaren som plåster på såren. Han tyckte att det var onödigt långt nu.

Nu låter det som frid och fröjd, och på sätt och vis är det det. Men brorsan tycker att han behöver komma över och titta till alla fönster och lås, och även se om något ytterligare fattas.
Plus resekostnaderna för honom och bilen med båt från Umeå blir det tre dagar förlorad arbetsinkomst.
Bara för några jädrans oförståndiga 14-åringars handlande.