Ingenting är längre som förut...

Det är ett underligt år vad gäller blommor och växter. Jag känner inte alls igen min trädgård i år. Många växter dog under vintern så där gapar det tomt. Och de växter som överlevt är så små och verkar tveka om de ska växa eller låta bli. Jordgubbsplantorna som blev reducerade med hälften ger inte ens så stor skörd så att barnbarnen skulle få en gubbe var.  En glädjande överraskning däremot var förra veckan när jag klippte gräset. Förut där humlen växte och som såg ut att inte komma igen i år hade jag ställt en mjölkkanna för att fylla ut tomrummet. Jag flyttade kannan för att komma åt med gräsklipparen och där under hade 15-20 cm humle vuxit fram. Så nu har jag gjort en provisorisk klättergrej åt den. Trädgårdsporten som jag använde åt dem i fjol var jag tvungen att byta plats åt så att jag kunde binda fast den. Den var väldigt känslig för blåst. Så här såg det ut om det blåste lite kraftigare någon dag.
Och så kan man ju inte ha det, hålla på och lyfta upp den var och varannan vecka. Växten tar stryk också av att falla till marken.

                                                                                     

Jag möblerade om väldans i mina blombänkar i augusti i fjol. Växterna höll på att växa in i varandra och det såg inte alls vackert ut. Har tänkt tanken om de tog illa upp av allt möblerande, så det är därför de inte vill växa i år, så bra som de brukar. Vill ju ha tillbaka min lummiga trädgård, men får väl vänta till nästa år eller då följande.