Det blir sällan som man tänkt

Egentligen borde jag varit i Umeå nu, precis som jag borde varit där vid påsk, i början på juni och nästa helg.
Jag hade planer på att åka över och hälsa på mamma och vänner i påskas när jag hade ledigt.
Men då behövdes jag här hemma för barnbarnen.

Ok tänkte jag, semester får jag redan i början på juni så jag far då i stället, så hinner jag innan mamma kommer hit.
Skolorna fick sommarlov och dagis stängde för sommaren, då behövdes jag igen för barnbarnen.

Där i juni så bestämdes att jag skulle ta ut övertidsledigt v 42.
Men bra...då far jag slog det mig. Och jag hade planen fastslagen till för någon vecka sedan.
Då fick jag inbjudan till namnfest inkommande veckas lördag, då jag egentligen skulle vara i Umeå.

Men då far jag fredag veckan före och är till söndag, tänkte jag.
Nähää...för då på söndag jobbar barnbarnens föräldrar.
Då är det mormor som ställer upp igen.

Det här skriver jag inte för att gnälla och klaga. Bara för att visa hur det kan vara som förgjort ibland.
Det är  inte tänkt att jag ska komma mig iväg till Umeå. Kanske någon mening med allt.

Jag ställer gärna upp och passar barnbarnen. Det är så kort tid de är små, så den vill jag ta vara på.
I kväll kommer tre nattgäster.