Jag brukar tända ljus på gravarna till 1:a advent. I går vandrade jag gladeligen dit med ljus till fyra gravar. Jag märkte att ju närmare gravgården jag kom desto mer blåste det. Nå, det är inget nytt, har alltid varit ett blåshål det där. Så jag hann tänka tanken att det här kommer inte att fungera. Jag började med ljuset till mannen i mitt liv, där fick jag ge upp och konstatera att här kommer inget ljus att brinna. For till pappas grav, där höll jag på ett tag men så mitt emellan två vindpustar hann jag lägga ljuset i lyktan och stänga locket. Mina farbröder i tur, och där efter några försök fick jag även det ljuset att brinna. For tillbaka till min man och kämpade på där ett tag och lyckades till sist få det ljuset tänt. Sist på tur var farmor och farfar, men då hade jag ingen känsel i tummen längre till att använda tändaren. Jag fick ge upp och gå hem och kanske gå tillbaka nästa dag.
Jag for dit igen i dag då och tog tändstickorna den här gången. Tror faktiskt att det funkar bättre med dem, i alla fall om man ska tända fler ljus. Och jag fick det ljuset att brinna direkt.
Det blir ett evigt springande där nu, jag försöker ha ett ljus tänt i deras lyktor ända till trettondagen.
Jag for dit igen i dag då och tog tändstickorna den här gången. Tror faktiskt att det funkar bättre med dem, i alla fall om man ska tända fler ljus. Och jag fick det ljuset att brinna direkt.
Det blir ett evigt springande där nu, jag försöker ha ett ljus tänt i deras lyktor ända till trettondagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar