Jag flyttade hemifrån -75. Men redan innan dess hade jag virkat dukar till mitt blivande hem. Och jag fortsatte efter flytten. På den tiden så skulle det vara dukar överallt. På hallmöbeln, köksbordet, köksbänkar, soffbord, hyllor och nattduksbord. Och så skulle dukarna förstås vara lite säsongsbetonade. Ljusa på sommaren och mörkare på vintern.
Jag virkade och virkade både åt mig själv och andra. Bra som present.
Min mormor virkade också dukar som jag fick, så jag behövde inte vara rädd att de inte räckte till.
Hennes dukar finns också sparade.
Det var då det. Numera är dukanvändandet väldigt sparsmakat, i alla fall i mitt hem. Köksbordet är väl det enda stället jag har duk, och ibland någon gång på soffbordet. Det är så himla skönt när man dammtorkar att inte behöva damma några dukar, bara köra med dammvippan över ytorna.
Alla dukar som jag virkade då, finns kvar. Jag plockade fram dem häromdagen när jag råkade få syn på dem i skrubben. Färgglatt så det förslår.
Tror att den första jag virkade var den där gula löparen som är i mitten under den enda vita duken.
Några favoriter hade jag tydligen för det är ett par som jag virkat flera av i olika färger, t ex den här.
Ax heter den, om jag inte minns fel. Tror att den får pryda soffbordet ett tag.
Förutom dukarna så blev det ett antal gardinkappor och spetsar virkade. Dem använder jag nog ibland.
Och så ett sängöverkast till dubbelsäng som jag påbörjade -78, men det är inte färdigt än.
Så här 39 år senare kan det vara lite knepigt för att inte säga omöjligt att få garn från samma färgbad. Men man kan virka runtom med det nya garnet så ser det ut som det var meningen att vara så.
Det kan bli hur snyggt som helst.
Jag virkade och virkade både åt mig själv och andra. Bra som present.
Min mormor virkade också dukar som jag fick, så jag behövde inte vara rädd att de inte räckte till.
Hennes dukar finns också sparade.
Det var då det. Numera är dukanvändandet väldigt sparsmakat, i alla fall i mitt hem. Köksbordet är väl det enda stället jag har duk, och ibland någon gång på soffbordet. Det är så himla skönt när man dammtorkar att inte behöva damma några dukar, bara köra med dammvippan över ytorna.
Alla dukar som jag virkade då, finns kvar. Jag plockade fram dem häromdagen när jag råkade få syn på dem i skrubben. Färgglatt så det förslår.
Tror att den första jag virkade var den där gula löparen som är i mitten under den enda vita duken.
Ax heter den, om jag inte minns fel. Tror att den får pryda soffbordet ett tag.
Och så ett sängöverkast till dubbelsäng som jag påbörjade -78, men det är inte färdigt än.
Så här 39 år senare kan det vara lite knepigt för att inte säga omöjligt att få garn från samma färgbad. Men man kan virka runtom med det nya garnet så ser det ut som det var meningen att vara så.
Det kan bli hur snyggt som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar