Att hålla tal

Att hålla tal är absolut inte min grej. Minns hur det var när jag gick i skolan och man skulle redovisa något grupparbete i skolan. Det var så fruktansvärt jobbigt och hemskt att stå där och prata inför hela klassen.
När det blev aktuellt med ett kommande bröllop tog jag upp det där med tal. Och jag förstod ju att det väntades att jag skulle hålla tal. Fick nästan lite panik vid blotta tanken.
Började i alla fall förbereda ett tal någon gång i juli. Jag har tagit bort, lagt till och ändrat. Det är inte mycket kvar av ursprungstalet.
Hade övat in det, så att jag kunde det utantill. Men hade ändå med det nerskrivna utifall jag skulle komma av mig.
Väl vid festen frågade festfixaren hur det blir med talet. Och jag sa direkt att jag inte vågar. Festen framskred och frågan kom upp igen. Du kommer att ångra dig om du inte håller talet fick jag till svar.
Ok, tänkte jag. Bära eller brista. Mörkret hade sänkt sig, ljusen var tända och gästerna  började bli lite smått salongsberusade (så även jag ;)  Kanske inte så farligt ändå.
Jag höll mitt tal, bra gick det och jag är glad att jag gjorde det. Hade nog ångrat mig om jag hade fegat ur. Här är mitt tal, som jag höll på dialekt. Ni som kan den får översätta i huvudet när ni läser :)

Kära J & D !
I dag är det eran dag.
Ni har knutit kärlekens band i en av årets vackraste månader.
I september planterar man vårlökarna.
Det som tar sin början i september
växer  senare till någonting fint
precis som kärleken mellan er.

Ert liv tillsammans är redan innehållsrikt.
Det började redan på -90 talet i sandlådan.
Och vem skulle trott att jag 2017 skulle stå här med skakiga knän
och hålla tal på ert bröllop.
Ni har upplevt det största ögonblick som två människor
som älskar varandra kan uppleva, ni har blivit föräldrar.
Inte bara en gång utan 3 ggr om.
Att bli föräldrar vid 17 och 19 år kan inte vara helt lätt.
Men ni har varit duktiga och klarat jobbet
som småbarnsföräldrar galant.

I dag upplever ni ett till stort ögonblick i ert liv
som ni alltid kommer att minnas.
Era löften är inte bara någonting ni gett inför framtiden,
dem är redan levd verklighet.
De som känner er vet att ni är ett par som utstrålar en mogen och trygg kärlek.
Men även en trygg kärlek behöver vårdas.
Så därför är det viktigt att i vardagen avsätta tid för varandra.
Ömhetsbetygelser och uppskattning betyder mycket i en relation.
Och att kunna lyssna på varandra och förlåta varandra.
Att se på varandra med ömhetens ögon
i vardagens kaos, tvärs över hallens drivor av
regnkläder och skitiga skor.

"Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten.
Inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande.
Inte självisk, den brusar inte upp.
Den vill ingen något ont.
Den finner ingen glädje i orätten.
Men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den.
Allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig."

Till sist Lyckönskningar och Skål för er fortsatta väg tillsammans.
Ni är redan en klassisk kombination.