Nästan som tält

Ända sedan mitt uterum var i planeringsskede så har barnbarnen fantiserat om att vi skulle sova där i sommar. Jag har väl inte varit så där alldeles förtjust som dem, men vad gör man inte för sina barnbarn.   Tanken på att ligga där som i ett skyltfönster kändes inte så där himla lockande med tanke på de tydliga tecknen på nattliga kringstrykare som förekommit här.
Men jag tyckte jag kom på en bra idé när jag tog in mitt gamla parasoll som fick agera vägg mot vägen.

                                                                             

Sedan bar vi ut en massa madrasser och tecken som underlag och sovsäckar. Men barnbarnen som är vana med mörkläggning vid läggdags klagade på att det var för ljust. Så jag fick gå in och hämta ett lakan och lägga för. Alldeles mörkt blev det inte, men bättre.
"Nästan som ett tält" tyckte Joline.


                                                                               

     Sovit som små grisar har vi gjort alla tre.
Jag vaknade strax före sju och tanken slog mig att tänk om det är i dag de tänker komma och montera upp min beställda takränna till uterummet. Tanken fick mig att känna mig lite...ja, jag vet inte vad egentligen.
Men ok, det skulle jag bjuda på...när jag kommer utkravlande ur sovsäcken under parasollet.