Vardagliga funderingar: Då och nu

Jag har bott i Umeå i 15 år. Från 1965 till 1980. Där har jag gått i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Där blev jag konfirmerad i Tegs nybyggda kyrka, vi var första gruppen som konfirmerades där. Kyrkan invigdes i februari 1969 och vi blev konfirmerade i maj samma år.
Många minnen från uppväxtåren gömmer jag i hjärtat.
Jag har jobbat lite här och var, som barnflicka, på busstation, ett tvätteri, som hemsamarit och städat på klädaffär och bank.
Där har jag även blivit sambo, gift mig och de två äldsta barnen är födda där.
Även om det är 37 år sedan jag flyttade från Umeå känner jag en stor samhörighet med staden.
Har även mor och bror kvar där, så besöken dit har orsak.
Umeå är numera inte den stad jag lämnade. Den är sååå ombyggd och tillbyggd. Många fina hus som man minns är rivna och nya fula har byggts i stället.
Den byggnad som jag tycker är fulast är nog Väven. Alltså hur kan man vara så korkad att man smäller upp något sådan framför fina Stora Hotellet.

Den här utsikten hade vi från vardagsrumsfönstret. Vi bodde på Teg och hade utsikt över Umeälven mot stan.
Alldeles där i början när vi flyttat dit kom Korsholm III uppför älven och förtöjde nedanför Stora Hotellet.
Hösten -71 fotade jag detta. Tydligen var det en söndag som jag fotade, för kajen var annars parkering som på
vardagarna var full med bilar. Och på den här tiden hade inga affärer söndagsöppet.

Första månaden i Umeå bodde vi lite längre nedströms älven. Och rakt över här ser man det lilla huset som var "tullkammaren". Det var så fint när båten kom glidande uppför älven i augustikvällen med lanternorna tända
som speglade sig i vattnet. Den här bilden har pappa fotat -65.