Mitt förhållande till memma...

...har aldrig varit riktigt bra. Som liten/ung hatade jag memma. Kunde inte för något i världen förstå att någon kunde äta detta äckliga vedervärdiga. Mina föräldrar blev formligen helt i extas när de åt memma på påsken.
För något år sedan vid påsktid råkade jag höra ett radio program från Sverige där en reporter fick pröva att äta den finländska påsk delikatessen  memma, och blev alldeles stormförtjust. Då var det något i  mig som knäppte till och tänkte sjutton också...om svenskarna kan tycka om memma då ska tamme fan jag också göra det.
Jag köpte hem en riva . Hade sett tidigare att det funnits att köpa portionsstorlekar, men de var slut. Åt först bara två teskedar, ökade lite för varje dag. Och kom på mig till sist att vara sugen på memma. Ganska snabbt, till min egen förvåning, hade jag ätit upp rivan och köpte en till. Den åt jag nog också upp, men sedan var det nog färdigt med mitt memma ätande för lång framtid kände jag.
Har inte köpt någon memma sedan dess, inte heller  till denna påsken som vi just haft.
Men i dag såg jag att de hade 100 g burkar. Tänkte bara för att...ska jag pröva.
Det har jag gjort nu, och det var alldeles tillräckligt för mig.