I dag fick jag en fråga av barnbarnet N, 7 år. Hon undrade vem som får alla mina saker när jag dör.
Jag var i samma ålder när jag hade kommit underfund med att min farmor inte skulle leva för evigt. Hon hade en jättefin rosa prydnadssko, som jag beundrade starkt. Så jag tingade på den och sa rent ut att den vill jag ha när hon dör. Nu borde jag laddat upp en bild på skon, men jag vet inte vart jag förlagt den. Efter en incident när den gick lite sönder gömde jag undan den för barn och kattor (och mig själv ;)
Några år senare gav farmor skon till mig med orden "så att ingen annan far med den".
Det är nog den käraste minnessaken efter farmor, förutom hennes förlovningsring/vigselring. Vilken det är, är lite osäkert eftersom ingraveringen syns så dåligt.
Jag var i samma ålder när jag hade kommit underfund med att min farmor inte skulle leva för evigt. Hon hade en jättefin rosa prydnadssko, som jag beundrade starkt. Så jag tingade på den och sa rent ut att den vill jag ha när hon dör. Nu borde jag laddat upp en bild på skon, men jag vet inte vart jag förlagt den. Efter en incident när den gick lite sönder gömde jag undan den för barn och kattor (och mig själv ;)
Några år senare gav farmor skon till mig med orden "så att ingen annan far med den".
Det är nog den käraste minnessaken efter farmor, förutom hennes förlovningsring/vigselring. Vilken det är, är lite osäkert eftersom ingraveringen syns så dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar