Intet är som väntans tider, varken när det gäller barn eller barnbarn. Man har gått och väntat med spänning på dagen när undret skall ske. Undrar om det inte är snäppet värre det där med barnbarn. När man själv väntar barn så är man ju själv mitt i och vet hur man känner och hur det känns men när man är som "åskådare" så har man liksom inte samma koll. Man går bara och hoppas att allt ska gå bra.
Och sedan den där känslan när telefonen piper och man öppnar och läser ...en frisk flicka/pojke född kl...vi mår alla bra. Den känslan är alldeles obeskrivlig, bara den som upplevt detta vet vad jag skriver om. Hela den närmaste tiden går man med ett leende på läpparna och man vill berätta åt alla att man har blivit MORMOR.
I dag för fem år sedan gick jag med ett leende på läpparna hela dagen. Då hade jag blivit mormor för tredje gången.
GRATTIS säger vi i dag till världens bästa Joline på 5-års dagen!
Och sedan den där känslan när telefonen piper och man öppnar och läser ...en frisk flicka/pojke född kl...vi mår alla bra. Den känslan är alldeles obeskrivlig, bara den som upplevt detta vet vad jag skriver om. Hela den närmaste tiden går man med ett leende på läpparna och man vill berätta åt alla att man har blivit MORMOR.
I dag för fem år sedan gick jag med ett leende på läpparna hela dagen. Då hade jag blivit mormor för tredje gången.
GRATTIS säger vi i dag till världens bästa Joline på 5-års dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar