Det där grupptrycket / Hålla på bromsen

För att ta det från första början så dröjde det länge innan jag alls började bekanta mig med en mobiltelefon. Om jag inte minns fel var det i slutet på -90 eller början på -00 när jag övertog en av döttrarnas avlagda. Något år senare köpte jag en ny 3310 som jag använde ett bra tag. Sedan fick jag ärva en annan Nokia version. För  fyra år sedan köpte jag en ny Nokia, det också en knapptelefon.
Ansåg mig inte behöva några andra finesser och tjafs på min telefon än att ringa och skicka sms.
Egentligen står jag fast vid det ännu, men vad gör man?
Alla, precis alla går omkring med sina smarttelefoner. Och Instagram som jag gick med via datorn i våras har jag inte kunnat ladda upp några bilder på, bara tittat på andras.
Jag har velat fram och tillbaka...behöver...behöver inte. Kasta bort pengar eller inte.
Men nu här förra helgen beställde jag en.
Oj, jisses vad jag har knappat, letat, tryckt och svurit. Säkert blir det bra bara jag får öva ett tag.
Ännu så länge kommer vi absolut inte överens.
I dag var jag ut på promenad och mätte upp sträckan, det var roligt. Hade en Garmin klocka tidigare som jag brukade mäta distansen med, men den lyckades den lokala IT butiken söndra för mig.
Måste erkänna att jag är lite nervös om telefonen  ringer, då vet jag inte hur jag ska göra.
Sms har jag fått och det har jag klarat av, så kanske jag klarar av att svara också.