14 september

Nu har jag skalat potatisen till dagens lunch. Man är tvungen att planera och vara lite före i det här jobbet. Så långt som det bara är möjligt förbereder jag innan vi går ut på morgonen.
Barnen har väldigt olika tider från dag till dag så i dag ser det ut som jag bara har halva styrkan på förmiddagen. Då tror jag vi ska passa på att ta en promenad och se lite av världen utanför gårdsplanen.
Det här verksamhetsåret har jag inte lika långa arbetsdagar som i fjol, och det känns verkligen skönt.
Då kom första barnet 6.45 och sista for 16.30. I år slutar min dag ca 15.30-16 . Den där halvtimmen efter 16 gör mycket.

Vi har haft fina dagar den senaste tiden men nätterna har varit kalla. Jag fortsätter njuta i mitt fina uterum. Det är ganska behagligt där på eftermiddagarna när solen lyst på men det börjar nog fort kännas svalt när solen vandrat bakom träden. Men då lägger jag på infravärmen en stund och tänder några ljus.
I går efter arbetsdagens slut satte jag mig där ute och läste. Hade  tänkt läsa 1-2 kapitel men det var så mysigt och boken var så spännande så jag lämnade dit nästan 3 timmar.
Den fuktiga höstluften visar sig på glasen

                                                                                 

13 september

                                                                                  

                                                                          

12 juni

Som ni märker blir det mycket uterum nuförtiden. Men det är väl så när det är något man brinner för, det blir mycket ältande. När man varit tvungen att hushålla och spara hela livet och inte unnat sig något utöver det nödvändigaste och ibland inte ens det, så är detta stort för mig.  Jag hoppas ni orkar hänga med ändå.