Göken

När pappa levde så var det väldigt viktigt för honom att få höra göken på våren. Det var liksom ingen riktig vår annars. När han och mamma kom hit till sin sommarstuga i maj brukade han alltid fråga om jag hört göken ännu. Ibland hade jag och ibland inte. Så det blev liksom att pappa och göken hörde ihop på något vis.
Den morgonen pappa dog så hörde jag göken vid 8.30-tiden. Den exakta tiden vet jag inte eftersom jag stod ute på gården utan klocka och väntade på en skjuts.  När pappren från sjukhuset sedan kom var dödsögonblicket 8.30.  En hälsning från pappa kändes det som det  var det där med göken.
Sedan när mamma kom hit till midsommaren samma år som pappa dött så välkomnade göken henne genast hon steg ur bilen . Och han lär ska ha hållit på ett bra tag.
Nu i kväll var jag ute och cyklade och for en sväng via föräldrarnas sommarstuga. Jag steg in genom grinden och sa att jag vill höra om han (pappa) är där ...jodå, det var han. Jag hann bara gå fem-sex steg så hördes göken. En magisk känsla.
De flesta menar att det bara har "råkat sig" att vi hört göken, men det tror inte jag.  Pappa vet att vi förknippar honom med göken därför ger han sig till känna på det sättet.
Var och en med sin tro.