28 november

I går kväll visade klockan  21.17 när jag lade huvudet på kudden. Jag var så trött i skallen efter skolningsdagen som vi hade i går på Norrvalla. För det första hade jag haft en dålig natt före, vaknade redan vid 3 tiden och efter det slumrade jag bara till korta stunder.
Och sedan på det att sitta på skolbänken, grupparbeten och redovisning. Det tar på när man inte är van. Jag var ensam familjedagvårdare där, bland alla andra som jobbar på dagis. Kände mig lite som en katt bland hermeliner. Skulle varit trevligare om mina kollegor varit där också men de ska ha sin skolning i dag. Vi måste dela upp oss för alla kan inte fara på samma gång, någon ska ha hand om barnen också.

I dag har jag dagbarnen här. Vi ska så småningom klä på oss bara det ljusnar lite mer och gå ut i den regniga dagen. Egentligen skulle jag inte alls ha någon lust att fara ut, det finns ju inget att göra för de små.  Den där snön som vi längtar efter lyser fortfarande med sin frånvaro. Nu är det bara vått, halt och smutsigt.
Men barnen (och jag också) börjar nog klättra upp efter väggarna om vi inte far ut en sväng före lunchen. Som tur är så är lunchen redan klar, bara att värma. Jag gjorde ett storkok i söndags.