Lustiga Travis

I mitt hus finns en hankatt (frass) som heter Travis. Jag har skrivit om honom tidigare. Det är ena dotterns katt och det är hon som gett honom namnet efter någon sångare. När hon flyttade hemifrån stannade han här. Han går mot sitt elfte år och har egenheter som ingen av mina andra nuvarande kattor har, inte dåvarande heller för den delen.
T ex när jag går och lägger mig. Om han är inne då vill han gärna sova med mig, helst ovanpå mig. Men det vill inte jag. Han verkar äntligen ha fattat det där att jag inte vill ha någon på mig när jag sover, så han lägger sig snällt i fotändan. Men på morgonsidan om han märker att jag vaknat till på riktigt och inte bara svänger på mig då kommer han smygande. Först till knäna ungefär, där lägger han sig en stund och kurrar svagt för att liksom kolla om han vågar komma närmare.  När jag inte har något att invända kommer han lite högre upp som till midjan och lägger sig ner och kurrar med mera dunderljud.
Och sist då om jag ännu inte har sagt något så kommer han upp i axelhöjd och lägger sig ner. Så sträcker han tassarna mot min hals och kinder och puffar lätt, utan att man känner av naglarna.
Det där med naglarna är lustigt för annars när man har honom i famnen och han tycker det är mysigt så spretar han med naglarna. Jag brukar ha fullt med röda prickar på låren efter att han suttit i famnen och trampat.
Han verkar fatta det där att mot ansiktet och halsen måste man vara försiktig.
Och han älskar barn så det är nästan grymt...i alla fall om barnet är rädd för kattor. Han ska vara så nära som det bara går, helst sitta i famnen om de sitter på golvet och leker.                                                                                

                                                                                   

Där bakom  brukar han sitta och titta ut. Och jag fattar inte hur han bär sig åt för att komma
 dit utan att rubba varken gardin eller blomkruka.

                                                                                   

Glad blir han när hans allra bästa människobarn kommer hem från skolan.
Då blir han ompysslad och får sitta i famnen.

Tyvärr så har han en dålig sida också, men vem har väl inte det. Han får ibland elakhets il när han utan orsak ger sig på någon av de andra kattorna. Och då är det fullt allvar och slagsmål så hårtussar yr. Han blir alldeles ifrån sig av ilska. Jag har funderat mycket vad det beror på. Han är kastrerad och de som är det, brukar vara lugna och beskedliga...eller?
Alldeles för en stund sedan utbröt ett sådant slagsmål. Nu sitter han ute på bron och luftar sig en stund...