Powered By Blogger

lördag 24 februari 2018

Ett sportlovsminne

Nu kom jag ihåg en sak jag tänkte skriva om. I veckan pratade de på radion om sportlov och vilka aktiviteter av olika slag man ägnar sig åt. En del reser till solen och värmen, andra till fjälls och skidar. Men många är det som inte har möjlighet att åka någonstans utan stannar hemma.
När jag hade barn i skolan med sportlov så tog jag min vintersemester då. Ibland for vi till mommo och moffa till Umeå. Det sportlov som jag minns som mest/värst var -89, jag var gravid då med mitt tredje barn. Andra natten blev ena dottern magsjuk, den tredje var det dags för nästa.  Sedan var det mammas och min tur. Pappa klarade sig, och brorsan fick tvätta nerspydda lakan.
Vi hann bli något sånär återställda innan det var dags att åka hem igen.  Hytt var nog det enda för oss på hemvägen, som vi sov oss igenom ända till Vasa.
Inte så mycket sportande det lovet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar