Om man har husdjur så tycker jag att det borde vara en självklar sak att ta hand om dem på bästa sätt. Inte bara lämna dem vind för våg och låta andra göra det när man själv tröttnat.
Ett bra tag bakåt i tiden har jag haft en främmande katt här hos mig som ingen verkat veta var den hört hemma.
Den har bråkat med mina kattor och märkt upp ett revir åt sig med den kännspakliga äckellukten.
Jag har försökt schasa iväg den på olika sätt men efter ett tag har den varit här igen.
Tyckte det verkade så märkligt när den alltid var här, hade den inget hem?
Så jag lade upp ett efterlysningsinlägg på fb.
Fick napp genast.
Den hörde till en familj som flyttat härifrån grannskapet för ett år sedan.
Ok...äntligen tänkte jag, nu får den stackaren komma hem.
Men icke.
Här är den fortfarande fastän ägarna vet var den finns.
När jag fick veta kattens historia så tyckte jag ju synd om den.
Så jag började ge den mat utomhus tills den skulle bli hämtad.
Här är den ännu flera veckor senare.
Stackars katt som varit tvungen att tillbringa hela vintern utomhus.
Och den är säkert och tittar till stället där den bodde och funderar vart människorna tagit vägen.
Men nu tycker jag att jag har gjort mitt.
Att börja ge den mat var ett stort misstag.
Den tar sig frihet att slinka in så fort möjlighet ges och märker då allt som kommer i dess väg.
Jag har fått tvätta sängöverkast och skura väggar.
Har ju själv 6 st kattor så jag tycker att det räcker och blir över för min del.
Vad göra?
Mitt tålamod börjar tryta samtidigt som jag tycker så himla synd om den stackarn.
Om min katt hade varit försvunnen och kommit tillrätta så hade jag blivit överlycklig och rusat direkt och hämtat den.
I alla fall farit och sett om det verkligen är min katt.
Så har inte skett i det här fallet.
Man lämnar bara inte sina kattor vind för våg.
Om man inte vill eller kan ta hand om dem så får man väl hitta på en human lösning.
Vill jag vara helt fräck så kunde jag ta reda på adressen och fara dit och lämna katten vid trappan.
Men vad är egentligen mera fräckt...det eller att låta andra ta hand om ens katt?
Ett bra tag bakåt i tiden har jag haft en främmande katt här hos mig som ingen verkat veta var den hört hemma.
Den har bråkat med mina kattor och märkt upp ett revir åt sig med den kännspakliga äckellukten.
Jag har försökt schasa iväg den på olika sätt men efter ett tag har den varit här igen.
Tyckte det verkade så märkligt när den alltid var här, hade den inget hem?
Så jag lade upp ett efterlysningsinlägg på fb.
Fick napp genast.
Den hörde till en familj som flyttat härifrån grannskapet för ett år sedan.
Ok...äntligen tänkte jag, nu får den stackaren komma hem.
Men icke.
Här är den fortfarande fastän ägarna vet var den finns.
När jag fick veta kattens historia så tyckte jag ju synd om den.
Så jag började ge den mat utomhus tills den skulle bli hämtad.
Här är den ännu flera veckor senare.
Stackars katt som varit tvungen att tillbringa hela vintern utomhus.
Och den är säkert och tittar till stället där den bodde och funderar vart människorna tagit vägen.
Men nu tycker jag att jag har gjort mitt.
Att börja ge den mat var ett stort misstag.
Den tar sig frihet att slinka in så fort möjlighet ges och märker då allt som kommer i dess väg.
Jag har fått tvätta sängöverkast och skura väggar.
Har ju själv 6 st kattor så jag tycker att det räcker och blir över för min del.
Vad göra?
Mitt tålamod börjar tryta samtidigt som jag tycker så himla synd om den stackarn.
Om min katt hade varit försvunnen och kommit tillrätta så hade jag blivit överlycklig och rusat direkt och hämtat den.
I alla fall farit och sett om det verkligen är min katt.
Så har inte skett i det här fallet.
Man lämnar bara inte sina kattor vind för våg.
Om man inte vill eller kan ta hand om dem så får man väl hitta på en human lösning.
Vill jag vara helt fräck så kunde jag ta reda på adressen och fara dit och lämna katten vid trappan.
Men vad är egentligen mera fräckt...det eller att låta andra ta hand om ens katt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar