I våras hade jag som plan att jag skulle måla taket i köket och tapetsera vardagsrummet på min semester. Semestern kom och jag hade tio långa veckor framför mig när jag kunde ha hunnit genomföra mina planer. Men det tog emot när jag äntligen skulle börja på. Att måla ett tak fordrar att man tittar uppåt och jobbar med armarna uppåt. Om man har problem med nacken är inte det en så bra kombination. Var helt enkelt rädd för följderna.
Veckorna gick och inget hände med målandet, jag gick bara och våndades när jag inte vågade mig på att försöka. Men när jag insåg att veckorna höll på att ta slut utan att något hände cyklade jag iväg och köpte färg...och just i den värsta värmeböljan som vi hade. Luften kändes så kompakt just den där dagen så det var lite tungt att andas.
Jag skred till verket genast när jag kom hem och började med att maskera listerna, för de ville jag skulle ha sin ursprungsfärg. Använde köksbordet som "stege" och tänkte att det räcker om jag orkar måla så många brädor som jag når till när jag står på bordet. Så det blev åtta brädor/dag. Och det var nog tillräckligt för yrseln gjorde sig nog påmind nu som då så att jag var tvungen att stilla mig tills den lugnat sig.
57 brädor har mitt kökstak, så det tog alltså en vecka att måla första varvet. Sedan vilade jag några dagar innan jag målade andra varvet. Ett tredje varv skulle behövas men det får nog vara, kanske till våren tar jag itu med det. Det var inga lättmålade brädor, de är från träden som vi fällde på tomten innan vi började bygga. Somliga var blanka och fina men de flesta var väldigt ojämna så färgen hade svårt att fastna. Och svettigt värre var det där på bordet under taket, var tvungen att ha en handduk i närheten som jag kunde torka mig med mellan varven.
Är nog så glad att jag tog itu med taket i alla fall och att jag inte fick några värre besvär med min problemnacke. Så otroligt ljust det blev, som ett helt annat kök. Jag har haft tanken att måla i flera år och har tagit en del före bilder sedan tidigare.
Vardagsrummet får nog vänta på sin tur. Det där med att riva tapeter lockar inte precis.
augusti 2018
Veckorna gick och inget hände med målandet, jag gick bara och våndades när jag inte vågade mig på att försöka. Men när jag insåg att veckorna höll på att ta slut utan att något hände cyklade jag iväg och köpte färg...och just i den värsta värmeböljan som vi hade. Luften kändes så kompakt just den där dagen så det var lite tungt att andas.
Jag skred till verket genast när jag kom hem och började med att maskera listerna, för de ville jag skulle ha sin ursprungsfärg. Använde köksbordet som "stege" och tänkte att det räcker om jag orkar måla så många brädor som jag når till när jag står på bordet. Så det blev åtta brädor/dag. Och det var nog tillräckligt för yrseln gjorde sig nog påmind nu som då så att jag var tvungen att stilla mig tills den lugnat sig.
57 brädor har mitt kökstak, så det tog alltså en vecka att måla första varvet. Sedan vilade jag några dagar innan jag målade andra varvet. Ett tredje varv skulle behövas men det får nog vara, kanske till våren tar jag itu med det. Det var inga lättmålade brädor, de är från träden som vi fällde på tomten innan vi började bygga. Somliga var blanka och fina men de flesta var väldigt ojämna så färgen hade svårt att fastna. Och svettigt värre var det där på bordet under taket, var tvungen att ha en handduk i närheten som jag kunde torka mig med mellan varven.
Är nog så glad att jag tog itu med taket i alla fall och att jag inte fick några värre besvär med min problemnacke. Så otroligt ljust det blev, som ett helt annat kök. Jag har haft tanken att måla i flera år och har tagit en del före bilder sedan tidigare.
Vardagsrummet får nog vänta på sin tur. Det där med att riva tapeter lockar inte precis.
augusti 2018 |
september 2015 |
augusti 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar