Powered By Blogger

tisdag 20 september 2016

Jävlas dom med mig, eller?

Hälften av mitt jordgubbsland klarade inte förra vintern. Och de plantor som klarade sig var så pyttesmå så pyttesmå.
Jag vände upp hela landet när uterummet skulle byggas och möblerade om. Tog tillvara de plantor som såg ut att ha lite liv. När jag hade planterat dem så var det knappt så de syntes där i sina rader.
Inte växte dom särskilt mycket heller i det kalla och regniga sommarvädret. Någon enstaka blommade och det blev kart på några. Men karten ruttnade i regnet och den enda jordgubben som såg ut att kunna bli klar trampade en bekants hund sönder. Jag som gått och hoppats få smaka min enda gubbe.
Nu har de faktiskt tagit sig bra och jag har fått några plantor av min bror som jag fyllt upp med.
En planta har fem kart nu, få se om de orkar bli röda.
MEN nu kommer jag till problemet. De kringstrykande frassarna som ideligen är här på besök och muckar gräl... när mina kattor ska försvara sig springer de till jordgubbslandet. VARFÖR??
Och där sätter slagsmålet igång så jord och blad flyger. Och de stackars plantorna som vill växa och bli stora trampas ner och förstörs.
Alltså kan de inte gå någon annanstans och inte till det känsligaste stället? Tydligen inte.
Här en lite dålig bild som är fotad genom vardagsrumsfönstret och uterummet.
 Min katt t h som bara ligger och  väntar och är rädd för  att bli "överfallen" där mitt i jordgubbslandet.

                                                                                   


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar