Vilken skicklig bror jag har. Fick detta som mail...
Hej.
I helgen var vi till Lögdeälven och provade fiskelyckan.
Det gick trögt för det var nästan inget vatten i älven.
Fick några små öringar som inte höll måttet och de släpptes
tillbaks.
Några gäddor vill dock vara med och leka och fick komma upp ur
vattnet.
Mot sluten av helgen när allting började kännas hopplöst så
utspelades följande:
Bakom mig där jag står och fiskar hör jag att det plaskar,
ser då en fena i det grunda vattnet.
Måste kolla vad det är. Ser då en grann öring 2 meter från mig. Tänkte
först att jag skulle försöka med
draget framför den men sen blev bara skrämd. Tänkte att jag
måste försöka få upp fisken till varje pris.
Jag slängde iväg spöt och försökte jaga upp fisken på land!
Ingen håv hade jag heller.
I alla fall så efter några minuters
springande/krypande/sparkande och brottning, (fristil) satt jag på
en sandbank med öringen i ett fast grepp mellan knäna och
fick tag på en sten som avslutade kampen.
Inte direkt sportfiske men öringen 59 cm vägde 2,4 kg och gjorde sig bra på
grillen och nu har vi mat för flera måltider.
Efter det kunde jag inte fortsätta fiska utan gick
skrattande tillbaks till husbilen med hyfsat tung ryggsäck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar