En av mina kattor som heter Lillkisson, ja, hon heter faktiskt så. Vi kom aldrig på något bra namn på henne så hon förblev lillkisson även i vuxen ålder.
Just den här kisson fick ungar ute i skogen någon gång i början på juli. I mitten på augusti kom hon hembärande på en åt gången, det var tre stycken som då var ca fem veckor gamla. De hade aldrig haft människokontakt så de var väldigt skygga och fräste så fort man närmade sig. Så det första var att försöka få dem att lita på mig och förstå att jag inte var deras fiende.
Helt förtjust var jag inte, för jag vet från tidigare att det är svårt att hitta nya hem när hösten ligger framför. Och kombinationen med mitt jobb med fyra 2-åringar och tre folkskygga kattungar kändes inte heller så där alldeles ok. I början var det mycket att stänga in och förhindra.
Det var bara att försöka göra det bästa av situationen. Måste nog erkänna att det var jobbiga veckor.
Att hitta nya hem åt kattungar blev förvånansvärt lätt den här gången. Redan samma dag kattmamman kommit hem med ungarna var den första tingad, den andra någon vecka senare. Blev nog lite nervös när ingen verkade intresserad av den tredje. Men plötsligt hände det...alla tre flyttade hemifrån samma vecka de var leveransklara.
Jag har aldrig saknat några kattungar så mycket som jag gjort med de här. Kan bli tårögd när jag ser några små tandmärken i någon leksak de haft.
Just den här kisson fick ungar ute i skogen någon gång i början på juli. I mitten på augusti kom hon hembärande på en åt gången, det var tre stycken som då var ca fem veckor gamla. De hade aldrig haft människokontakt så de var väldigt skygga och fräste så fort man närmade sig. Så det första var att försöka få dem att lita på mig och förstå att jag inte var deras fiende.
Helt förtjust var jag inte, för jag vet från tidigare att det är svårt att hitta nya hem när hösten ligger framför. Och kombinationen med mitt jobb med fyra 2-åringar och tre folkskygga kattungar kändes inte heller så där alldeles ok. I början var det mycket att stänga in och förhindra.
Det var bara att försöka göra det bästa av situationen. Måste nog erkänna att det var jobbiga veckor.
Att hitta nya hem åt kattungar blev förvånansvärt lätt den här gången. Redan samma dag kattmamman kommit hem med ungarna var den första tingad, den andra någon vecka senare. Blev nog lite nervös när ingen verkade intresserad av den tredje. Men plötsligt hände det...alla tre flyttade hemifrån samma vecka de var leveransklara.
Jag har aldrig saknat några kattungar så mycket som jag gjort med de här. Kan bli tårögd när jag ser några små tandmärken i någon leksak de haft.
 |
| Här har vi Lillkisson med (överst) Mini, Dolores och Nemo. Namnen har de nya ägarna gett dem. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar