Så länge jag jobbade hade jag väldigt svårt för att komma mig i säng på kvällarna. Jag hittade på en massa saker som jag skulle göra innan natten, och plötsligt hade klockan blivit alldeles för mycket.
Det resulterade i att jag var dödstrött när klockan ringde. Värst var det om jag hade behövt släppa ut en katt på natten och sedan att försöka somna om. Ibland hände det att jag kunde ligga vaken 2-3 timmar, och sedan somnat bara en stund innan det var dags att stiga upp.
Men nu är den tiden förbi, som tur är. Jag kommer mig i säng mycket tidigare. Det händer ofta att jag släcker ner redan vid 22 tiden, men kan sedan nog ligga och läsa ett (bra) tag. Och det där att somna om efter att jag varit uppe under natten är inte så vanligt som förr. För nu vet jag att det inte gör något om jag inte hittar sömnen direkt, jag har ingen klocka som ringer.
Sedan är jag väldigt förvånad att jag "orkar" sova så länge på mornarna. Trodde nog att jag skulle vakna samma tid som när jag måste upp i jobb, man har ju hört att det brukar funka så. Jag vaknar nog den tiden för det mesta men svänger bara på det andra söta örat och somnar om direkt. Inga problem att sedan sova till 9-9:30 tiden. Men oftast vaknar jag kring 8. Skönaste sömnen är den på morgonsidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar